MEDELTIDA MEKANISKT ARTILLERI

Rekonstruktioner av projektilskjutande belägringsmaskiner.

Visbyblidan (1995)

Detta projekt initierades av kommittén för kampanjen "Rädda Visby Ringmur" och finansierades med hjälp av Cementa AB och Gotlands kommun. Rekonstruktionsgruppen bestod av Magnus Sjöholm och Torgny Hederstedt (konstruktion & snickeri), Patrik Djurfeldt (kompletterande konstruktion/historisk anpassning), Anders Molin, Björn Andersson, Fredrik Hägglund (snickeri), Ingvar Hansson (smide) och Jan Gyllenborg (riggning). Gotlands Fornsal ansvarar för maskinen, som står uppställd utanför stadsmurens nordvästra hörn.

Konstruktionen är en förenkling och vidareutveckling av en maskin byggd i Danmark 1989. Visbyblidan uppvisar skillnader beträffande fogningsteknik och avfyringsmekanism, och har en enklare torn- och markramsstruktur. Vidare är maskinen försedd med en vinsch och en särskild bjälke med syfte att öka motviktslådans lägesenergi. Medeltida träbearbetningstekniker och verktyg har använts i möjligaste mån.

Sidoramarna av 200x200 mm ektimmer bär upp axeln på en höjd av 3.5 m över markramen av 250x250 mm ektimmer. Kastarmen av ask har en total längd av 8.6 m och är uppdelad i ett förhållande 1:6, med en kort och lång armdel av 1.15 respektive 6.95 m.

Motvikten har som mest vägt ca. 2650 kg (inklusive virkesvikten) och den därmed hittills längsta uppmätta räckvidden är 193 m med en 11 kg kalksten. Standardammunitionen består av 15 kg betongkulor, med en räckvidd av ca. 170 m. Kastarmen kan vinschas ned av fyra man på 3-5 minuter.

Galleri

Klicka på bilderna för att se stora bilder eller video.

gtrs1c.jpg (187KB) En sidovy av den nyligen färdigbyggda blidan (187kb).
gtrsb1c.jpg (183KB) Lägg märke till att axeln är placerad under kastarmens centrumlinje. Två 15 kg betongprojektiler ligger på marken intill maskinen (183kb).
gtrb1c.jpg (180KB) Slungpåsen vilar tom i glidrännan. Av säkerhetsskäl får alla rep som håller armen nere sitta kvar till dess avfyringen skall ske (180kb).
gtrsb2c.jpg (240KB) Slungan har laddats med en projektil och dragits in under kastarmen. Till vänster syns det dubbla vinschrepet med sin krok. Till höger om detta syns ett kraftigt säkerhetsrep som fästs så fort armen har vinschats ned. Därefter följer repet som förbinder armen med avfyringsmekanismen (240kb).
gtrsb3c.jpg (155KB) Ett år senare, efter att ha uthärdat vintern vid strandkanten utan något skydd, har blidan blivit grå. (Det är inte enbart en fotografisk effekt!) I motviktslådans övre kant syns den tidigare nämnda bjälken med syfte att öka motviktslådans lägesenergi, och i höjd med sidoramarnas spets syns den klack på kastarmen mot vilken denna bjälke skall vila. Vinschhandtagen har här tillfälligt avlägsnats för att förhindra obehörig användning av maskinen (155kb).
gtrebb2.jpg (52KB) Solnedgång i augusti 1998 (52kb). Foto © Kenneth Eriksson
vtreb1.mpg (1007KB) Video(mpeg):
En stor blidas långsamma och kraftfulla rörelse skiljer sig mycket från torsionsmaskiners våldsamma beteende. På grund av att avfyringsrepet blivit uttänjt har kastarmen här inte vinschats ned så långt som den borde ha blivit. (1007kb).
vtreb2.mpg (916KB) Video(mpeg):
Denna sekvens visar en av farorna med att hantera en blida. Efter det att slungan släppt iväg stenen fortsätter den i sin båge och änden av slungrepet sveper ned med stor hastighet. Lägg märke till hur huvudena i publiken följer stenens färd i luften (916kb).

Eketorps dragkraftsslunga (1998)

En dragkraftsslunga i full skala byggdes 22-26 juni 1998 vid den rekonstruerade befästningen vid Eketorp på Öland. Rekonstruktionsgruppen bestod av Patrik Djurfeldt (historiska studier & konstruktion), Magnus Sjöholm och Torgny Hederstedt (snickeri & kompletterande konstruktion), och Jan Gyllenborg (riggning). Medeltida träbearbetningstekniker användes i möjligaste mån.

Maskinen har en tetragonal bärande ställning och är dimensionerad för en dragbesättning på 6-20 man som står inuti maskinen. Om ställningen täcks med plankor på framsidan och sidorna, skyddas besättningen från motståndares projektiler.

Kastarmen av ask är 4.94 m lång och delas upp av axeln i en lång och kort sektion av 4.11 respektive 0.83 m. I armens spets finns en 1.5 m lång slunga av rep och läder. Axeln befinner sig på en höjd av 3.6 m över marken och bärs upp av två ekramar, vars huvudbjälkar har ett tvärsnitt av omkring 100x100 mm.

I normala fall skulle en maskin av denna storlek ha haft en flexibel kastarm. Trots att det ursprungligen var avsikten att förse maskinen med en sådan arm, blev det av praktiska skäl nödvändigt att använda en arm med ett tvärsnitt och en torrhet som gjorde det nödvändigt att tillämpa en kastteknik utan kastarmsböjning.

Efter de två första dagarnas lågintensiva testskjutningar hade en räckvidd av ca. 145 m uppnåtts, med en 1-1.5 kg tung sten och en dragbesättning av 6 man. Den hittills längsta uppnådda räckvidden bedöms vara 185-190 m (stenen påträffades på ett avstånd av 191 m, men den exakta nedslagspunkten kunde inte identifieras), med en lätt sten av under 1 kg vikt och en dragbesättning av 6 man. Maskinen har ännu inte optimerats för maximal räckvidd. Under sommaren avfyras maskinen varje dag kl. 12.00.

Galleri

Klicka på bilderna för att se stora bilder eller video.

epetbh1c.jpg (135KB) (135 kb)
epetu1c.jpg (127KB) En vy från maskinens insida upp mot axeln, från dragbesättningens plats. Här är kastarmen riktad framåt (127 kb).
epetsk4c.jpg (41KB) Ett kast med 6 mans besättning i två rader (41kb).
epets1c.jpg (182KB) Två rekonstruktioner (182kb).
epet1.mpg (728KB) Video(mpeg):
Ett kast från andra dagens testskjutningar. Kastmetoden som används här visade sig ge de bästa resultaten för maskinens relativt styva arm (728kb).

Författarens egen blida (1997-?)

När jag påbörjade mitt examensarbete om motviktsslungors dynamiska beteende blev det snart uppenbart att det skulle bli nödvändigt att ha en maskin nära till hands för att bekräfta teoretiska resultat. Det skulle vidare vara nödvändigt att ha obegränsad tillgång till maskinen, samt tillåtelse att modifiera den godtyckligt. Den enda lösningen var naturligtvis att bygga en maskin speciellt för detta syfte. Även om det hade varit önskvärt att bygga en stor maskin, så var detta inte möjligt med mina gränsade resurser. Jag fick begränsa mig till en mindre maskin, med en motvikt av omkring 500 kg.

Galleri

Klicka på bilderna för att se stora bilder.

Blida_arb1.jpg (68KB) (68kb)
blidapd1.jpg (66KB) Maskinen under tillverkning (66kb).
bpdhjul1.jpg (76KB) Trävinschens hjul (76kb).

Huvudsidan

© 1997 Patrik Djurfeldt

Denna sida uppdaterades senast 2007-03-05