|
Innehållsförteckning | |
Fynden från massgravarna vid Korsbetningen utanför Visby har alltid fascinerat mig, alltsedan jag i skolåldern kom att intressera mig för medeltidens vapen och rustningar, ett område som kan synas vara nog omskrivet men där åtskilliga frågor ännu är obesvarade. Visserligen är det medeltida bildmaterialet rikt, såväl vad illuminationer, övrigt måleri samt skulpturer beträffar, men det arkeologiska fyndmaterialet liksom det ovan jord bevarade föremålsbeståndet är magert, särskilt från tiden före 1400-talets mitt. Korsbetningenfynden intar här en unik plats.
På senare tid har ett antal C-uppsatser lagts fram, som helt eller delvis behandlar ringbrynjematerial. Per Olof Fredmans uppsats "Ringväv", 1992 ger en god översikt över ringbrynjematerialet från förhistorisk tid och medeltid, något som även gäller Påvel Nicklassons arbete "Ringväv och sårsvett" (Lund u.å.). Stefan Flöögs "Senmedeltida vapenfynd från Biskopsborgen i Husaby" från 1987, behandlar endast i mindre utsträckning ringbrynjematerial och då endast fragment.
Att jag valt att behandla ringbrynjehuvor beror på att de i en eller annan form, gjorda i ett stycke med ringbrynjan eller separata, är så typiska för högmedeltidens militära utrustning och på att vi i Sverige äger tillgång till ett unikt material inom räckhåll för undersökning.
Syftet med denna uppsats är att utifrån bevarat material och studium av samtida avbildningar söka klarlägga ett antal frågor om ringbrynjehuvors konstruktion och funktion.
Jag kommer i huvudsak att inrikta mig på material ur Korsbetningenfynden, där ett antal ringbrynjehuvor, ca 185 st, ingår (Thordeman 1939 vol 1 s. 99). De tycks alla vara av den separata typen (Thordeman 1939 vol. 1 s. 104) som beskrivs bl. a. på sidan 5 och 33 i föreliggande arbete och som skiljer sig från de i ett stycke med ringbrynjeskjortan gjorda huvor som avbildas på sidan 31. Jämförelser med samtida avbildningar kommer också att göras.
3
1. Hur ringbrynjehuvornas foder varit beskaffat; har det rört sig om en separat hätta som burits under huvan, något som ofta tycks ha varit fallet under 11- och 1200-talen, då huvan oftast är en del av ringbrynjan, eller har man haft ett isytt foder av något slag? Vilket eller vilka material har begagnats?
2. Har ringbrynjehuvorna i några fall haft en delvis lös flik, avsedd att skydda hals, haka och ibland mun, en flik som bars uppfästad i strid, eller då man var beredd på sådan, men annars lämnade ansiktets nedre del fri? Hur har denna i så fall varit konstruerad och kan olika typer urskiljas?
3. För att uppnå passform på en huva kan man också tänka sig att man haft en snörd vertikal öppning i huvans nackparti. En sådan finns på en i "Royal Scottish Museum", Edinburgh, bevarad ringbrynjehuva som trots att den inköptes på Sotheby's Auktionsfirma 1954 och vilkens tidigare öden är okända, ändå bedömts som original från 1300-talets första hälft (Burgess - Robinson 1956). Kan en sådan öppning iakttas på något av de undersökta föremålen?
4. Kan huvorna från Korsbetningen i något eller några fall typbestämmas?
5. En av Korsbetningenhuvorna, (inv.nr 175 30:A2) har rengjorts medelst blästring och ringväven kan i detalj studeras. Finns överensstämmelser mellan denna och "Edinburghhuvan" vilka skulle kunna styrka den senares äkthet?
Den metod jag är hänvisad till är att noga studera det befintliga materialet, försöka urskilja eventuella konstruktionsdetaljer av ovannämnda typ och söka få analyserade de eventuella foderrester som kan påträffas. Ett problem är att jag naturligtvis inte har kunnat undersöka hela materialet, den övervägande delen utgörs av i påsar förpackade fragment, annat befinner sig utställt i montrar och endast delvis åtkomligt för besiktning. Ett av de intressantaste objekten befinner sig i Nationalmuseum i Köpenhamn, dit det skänktes vid någon tidpunkt före publicerandet av B Thordemans "Armour from the Battle of Wisby 1361" dvs före 1939. Det rör sig om en ringbrynjehuva vilken kastats tom i massgraven. Den är för närvarande inte utställd men vid mitt besök på Nationalmuseum i Köpenhamn i augusti 1994 var man vänlig nog att låta mig undersöka den.
4
|
Innehållsförteckning | |
Text © 1995 Tommy Hellman
HTML-version Patrik Djurfeldt
Main Page