|
Innehållsförteckning | |
5.1 Ringbrynjehuva med kranium. Inv. nr 175 30:A2. Rengjord vid SHM:s tekniska institution under maj-juni 1983. (Ekdahl 1984)
Rengöringen medelst blästring låter ringvävens struktur framträda tydligt, utom på ställen med kraftig korrosion eller veckbildningar (Fig. 6). Blästringsförfarandet torde ha avlägsnat det mesta av material mindre motståndskraftiga än järn och ben, men i halspartiet på höger sida, ungefär nedanför örats plats och vid höger kindparti framträder, i släpljus, på insidan svaga regelbundna strukturer. Dessas textila karaktär intygades på plats av antikvarien B. Zerpe vid Gotlands fornsal.
I övrigt har rengöringen gjort det möjligt att bilda sig en uppfattning om huvans konstruktion. Den är uppbyggd av horisontalt löpande ringrader utgående från en mitt på hjässan placerad central ring (nu försvunnen) i vilken 7 andra ringar fästs. Genom iläggningen av extraringar har vidden stadigt ökats tills omkretsen blivit ca 80 ringar, vilket också är huvans omkrets ovanför ögonen. Huvan tycks ha varit av den typ som under 1200-talets andra hälft förekommer på illustrationer och skulpturer företrädesvis från tyskt område (Blair 1958 s. 46). Dessa hade en nedhängande kvadratisk eller rektangulär "lapp" fram- och baktill men lämnade det mesta av axlarna oskyddade. Typen är ofta representerad i samtida svensk konst (Fig. 7 och 8). Även i Danmark förekommer avbildningar.
15
Huvan beskrivs av Thordeman och uppges där ha en "slits" av ca 10 cm djup nedtill på vänster sida (Thordeman 1939 vol.1 s. 106). Vid min undersökning befanns "slitsen" vara längre, kanske 15-16 cm i utsträckt tillstånd. En närmare granskning av den sämre bevarade och veckade högra sidan visade att en motsvarande öppning funnits även där. "Slitsen" är i själva verket huvans nedre avslutning där den vilar på axeln, ca 56 ringrader från utgångspunkten mitt på hjässan räknat. Avslutningen är på vänster sida, där ringarna kan räknas, 8 ringar bred. Fortsättningen nedåt har utgjorts av de tidigare nämnda "lapparna". De har en längd av ca 25 ringrader och en bredd av ca 35 ringar, i varje fall den främre som går att följa i sin helhet. Ringarnas ytterdiameter är ca 10 mm.
Ansiktsöppningen har i pannan 24 fria ringar, i sidorna vardera 17 vilka fr. o. m. rad 7 viker av inåt hakan, vilket ger en nedre kant med 12 fria ringar. Avståndet från utgångspunkten på hjässan till ansiktsöppningens överkant är endast 21 ringrader.
16
Någon öppning i nackpartiet att snöra samman för bättre passform kunde ej upptäckas och någon lapp, flik el.dyl. för skydd av haka och mun har inte funnits. De rader av bronsringar som ibland förekommer i materialet saknas i detta fall.
I syfte att få reda på hur huvan kan ha brukats tillverkade jag med hjälp av stålringar, vilkas diameter nära överensstämmer med originalhuvans i storlek, en kopia av ovan beskrivna huva. Ansiktsöppningen på huvan är så pass stor att man lätt kan kränga huvudet igenom den och bära huvan vilande på axlarna likt en kapuschong. Att från detta senare läge kränga den på sig igen är emellertid betydligt svårare och det är sannolikt att man hellre tagit av sig huvan än burit den på ovan nämnda vis. Påtagen lämnar huvan hakan fri men sluter väl till om halsen.
17
5.2 Ringbrynjehuva med kranium; nr i högra ögonhålan: 18872 II B a 1 f. n. (1994) i Gotlands Fornsal.
Denna ringbrynjehuva är i betydligt sämre skick än den föregående. Någon rengöring har inte företagits. Sandkorn, små stenar samt jord har inte avlägsnats. P.g.a. tillståndet är den svår att typbestämma, men antalet ringar i ansiktsöppningens överkant är detsamma som på den tidigare undersökta huvan, d.v.s 24 eller 25 och ringarnas diameter är i det närmaste lika stor som på denna. Ägaren har träffats av ett hugg över ansiktet som horisontalt skurit igenom underkäkens högra del i höjd med tandrötterna. Skadan framträder tydligt på bilden fig. 9. Den skarpa snittytan tyder på att brynjan inte täckt underkäken. Med anledning av min förfrågan om kraniet kunde lyftas ur huvan utan att skador uppstod, försöktes detta av den antikvarie som biträdde mig vid undersökningen. Det lät sig göras utan svårighet och huvans insida kunde nu undersökas. Rester av något som jag tolkade som mannens hår framträdde tydligt, liksom stora flagor med mestadels slät otydlig yta där dock svaga men regelbundna textila strukturer förekom här och var. Jag tolkade det som fodret och detta gick ända ned till huvans kant ovanför ansiktsöppningen. Några rader av bronsringar påträffades ej heller i denna huva.
18
5.3 Ringbrynjehuva innehållande kranium. Inv.nr 188 72:VI:7
Huvan har dragits upp och är dubbelvikt i nederkanten. Kraniets ansiktsparti från ögonhålorna ned till underkäken saknas. Huvans vänstra sida är mycket välbevarad och ringarna kraftiga. Trots huvans relativt goda tillstånd var det svårt att med de enkla medel jag hade till förfogande avgöra vad som kunde vara foderrester resp. föroreningar och rost på det uppvikta nedre partiet. Huvans nederkant kan följas och avslöjar att den varit av samma typ som den i 1:a analysen undersökta (inv. nr 175 30:A2), dvs den har haft fram- och baktill, på bröstet och ryggen nedhängande "lappar". Några rader av bronsringar förekommer inte. Någon lapp eller flik för skydd av ansiktets nederdel har så vitt jag kunde se inte funnits och återges heller inte på samtida bilder av ringbrynjehuvor av denna typ. Kraniet tycks ligga löst och kunde det avlägsnas skulle sannolikt foderrester påträffas. Omständigheterna har inte medgivit denna operation (Fig. 10).
19
5.4 Ringbrynjehuva med kranium samt fragment av annan huva, båda med inv.nr 195 25:Lz 6.
Vad den hela huvan beträffar så är den inte i särskilt gott skick. Några slutsatser rörande dess typ kunde således inte göras. Insidan av det parti som omslutit halsen var emellertid åtkomligt och täcktes av tydliga textilrester (Fig. 11). I vad som nu är nederdelen av huvan återfinns partier med mycket kraftig ringväv av så avvikande typ att den knappast kan ha utgjort en del av den ursprungliga huvan, som utmärks genom mycket finmaskigt arbete. Det är troligt att det rör sig om en del av ett annat brynjeplagg, kanske mannens kroppsrustning.
 |
| Fig. 11. Inv.nr 195 25 Lz 6. Ringbrynjehuva med kranium avbildad från undersidan. Foto Roland Eriksson. |
20
Det lösa fragmentet med samma inv.nr, som av formen att döma omslutit hjässan på den döde, uppvisar tydliga textilrester samt något som jag tolkade som rester av mannens hår (Fig. 12,13 och 14). Bronsringar ingår i ringväven men någon bestämning av dessas ursprungliga sträckning gick inte att göra.
21
22
|
Innehållsförteckning | |
Text © 1995 Tommy Hellman
HTML-version Patrik Djurfeldt
Main Page